Ni har säkert läst nyheterna om att advokaten som blev sågad av domaren efter en rättegång i Göteborgs tingsrätt, om inte annat kan ni läsa lite om det här
Tänkte återge lite från domen här. domen är på 29 sidor och 10 (sic!) av dessa sidor handlar bara om vilket dåligt arbete advokaten genomfört.
Vad man kan läsa hur domen är bl.a.
först under rubriken Åklagaren
Åklagaren har självmant inkommit med ett särskilt yttrande (aktbilaga 86), i vilket
hon gör gällande att RF har visat ”påtaglig oskicklighet” och gör
bedömningen att det antal arbetstimmar som begärs ersättning för ”framstår som
orimligt”.
Under Tingsrättens bedömning av oskicklighet och vårdslöshet
Allmänt
RF har vid utförandet av uppdraget i denna rättegång visat så anmärkningsvärd
oskicklighet och sådan vårdslöshet att det finns skäl att bestämma ersättningen
till väsentligt lägre ersättning per timme än gällande timkostnadsnorm.
Tingsrätten har beräknat ersättningen per arbetad timme till två tredjedelar
av timkostnadsnormen.
RF har genom oskicklighet orsakat att bevisning till nackdel har lagts fram.
Hans oskicklighet och vårdslöshet har vidare dels gett upphov till slöseri med
det allmännas resurser, främst genom onödig tidsutdräkt, dels orsakat olägenheter för såväl målsägande och vittnen som för tilltalad. Huvudförhandlingen borde ha tagit maximalt två dagar i anspråk men kunde av skäl huvudsakligen hänförliga till
RFs sätt att utföra uppdraget inte avslutas förrän efter fem dagars förhandling.
Det förekommer emellanåt att det som kan misstas för oskicklighet hos försvararen
i själva verket är en i de flesta fall ursäktlig oförmåga hos denne att stå emot orimliga krav från en viljestark huvudman. Det har framgått att så inte är fallet vad gäller
RFs oskicklighet. Att RF har skött försvaret efter
eget huvud har framgått såväl av innehållet i hans skrifter som av hans uttalanden
och åtgärder under huvudförhandlingen, bland annat under förhören.
Nedan redovisas några konkreta exempel på RFs oskicklighet och
vårdslöshet.
Oskicklighet
Obegriplig bevisföring
Tingsrättens till den 16 januari 2014 utsatta huvudförhandling ställdes in, bland
annat sedan RF hade åberopat viss bevisning och krävt att åklagaren skulle komplettera förundersökningen på visst sätt (aktbilaga 35). I det protokollet framgår att RF åberopande vittnesförhör bland annat med SMV och med målsägandens pappa, se vidare aktbilaga 36.
Efter det att åklagarens bevisning i form av förhör med målsäganden och vittnena
MB och SL hade tagits upp, ansåg tingsrätten att misstankarna för de i åtalspunkterna 2 och 3 åtalade gärningarna var så svaga att det, med hänsyn till den tid som KM hade varit frihetsberövad och till övriga omständigheter, inte fanns tillräckliga skäl att hålla honom frihetsberövad, se ovan under rubrikerna SKULD respektive FRIHETSBERÖVANDE.
Som emellertid också framgår under först nämnda rubrik, kantrade emellertid bevisläget på ett avgörande sätt till åklagarens fördel efter det att det av RF åberopade förhöret med SMV
hade ägt rum. Den advokat som i likhet med RF har läst vittnets utsaga i polisförhör, se aktbilaga 37, kan där se att vittnet kunde förväntas lämna uppgifter till förmån för åtalet. Därtill kommer att de frågor som RF mest ihärdigt försökte få svar på gällde huruvida vittnet hade haft målsäganden som inneboende. Det är svårt att se vilken betydelse hennes svar på sådana frågor skulle ha haft för bedömningen av skuldfrågan. RF har inte ens försökt förklara vilken betydelse de av KM förväntade svaren skulle ha. Genom RF frågor i den delen blev det dock väl utrett att vittnet inte hade ett så nära förhållande till målsäganden som man tidigare under förhöret kunde ha fått intrycket av.
Åberopad bevisning i form av förhör bland annat med målsägandens pappa avvisades av tingsrätten (aktbilaga 39). Den tingsrättens bedömning torde framstå som självklar även för en ickejurist, i synnerhet mot den bakgrunden att KM i sina förhör har bekräftat målsägandens uppgifter om föräldrarnas mycket negativa inställning till hennes förhållande med honom, i den mån de alls kände till förhållandet. Det är uppenbart att förhören inte hade varit till någon nytta för KM.
Avslutningsvis kan anmärkas att det för envar är tydligt att följden av att tillåta förhör med
målsägandens pappa skulle ha blivit att det hot som KM har använt för att utpressa henne därigenom skulle ha fullbordats, låt vara på annat sätt än genom att föräldrarna fick ta del av ovannämnda sexfilmer.
På grund av RF har mycket stor del av förhören framförallt med KM ägnats åt i det närmaste meningslös uppläsning ur ovan nämnd
chatkonversation och åt frågor till denne om betydelsen av det upplästa.
Allmänt om RFs uppträdande
En stor del av förhandlingen har gått åt till RFs återkommande utgjutelser om hur felaktig han anser att såväl åklagarens som tingsrättens handläggning har varit, något som har följts av lika fruktlösa som tidsödande ordväxlingar mellan framförallt honom och åklagaren.
RF har pratat på och vägrat åtlyda tillsägelse om att hålla tyst när han inte har fått ordet, till exempel under åklagarens förhör med KM.
Han har flera gånger krävt att hans missnöje ska dokumenteras på av honom angivet sätt genom anteckning i tingsrättens protokoll, detta även under löpande inspelning av förhör. Hans krav på sådan dokumentation har gällt åklagarens och tingsrättens handläggning och ordförandens sätt att leda förhandlingen.
Hot om jävsanmälan
Vid ett tillfälle lät RF ordföranden förstå att han med KM hade diskuterat frågan om ordföranden genom sitt sätt att leda förhandlingen kunde misstänkas för bristande opartiskhet, varvid RF använde bland annat ordet ”jävig”; på direkt fråga vid det tillfället förklarade han dock att han för närvarande inte önskade få frågan om jäv formellt prövad, se aktbilaga 66.
Onödiga yrkanden
RF har under löpande huvudförhandling krävt omedelbar prövning av beslaget av KMs mobiltelefon, se aktbilaga 66.
Som skäl för att omedelbart få tillgång till telefonen har han i allmänt hållna ordalag angett att han i sådant fall skulle vända sig till tekniker för att utröna om det finns någon raderad fil som skulle kunna återskapas och vars innehåll på något sätt skulle kunna vara till KMs fördel. Han har därvid förklarat att han inte litar på polisen.
Han har närmare uppgett att den av honom anlitade teknikern i sådant fall även skulle få i uppdrag att återställa raderat bild- och filmmaterial av såväl oförargligt, romantiskt innehåll som innehåll med frivilligt sexuellt umgänge mellan målsäganden och KM. Detta trots att åklagaren och målsäganden hade bekräftat att sådant innehåll har funnits och att inga bilder eller filmer har tagits mot målsägandens vilja. Trots bekräftandet har RF även angett att han med viss bevisning ska styrka bland annat att bildupptagning skett utan tvång, se aktbilaga 66.
RFs sätt att hålla förhör
Den som tar del av förhören, kan konstatera att RF ställer frågor om sådant vars relevans kan ifrågasättas, att han ställer svårförståeliga frågor till vittnen och att han under förhören klandrar vittnen för sådant de inte bör klandras för. Som exempel på det sist nämnda kan nämnas att han under sitt förhör med Bengt Jansson med olycksbådande ton klandrar denne för det osanna innehållet i dennes brev (s. 74 i aktbilaga 16), och att han på grundval av ett obegripligt resonemang klandrar MB för hennes bedömning att målsäganden är en ”sanningsenlig” person trots att hon visste att målsäganden hade vidtagit åtgärder för att hennes föräldrar inte skulle förstå att hon hade haft föräktenskapligt sex.
RFs plädering
Tingsrätten har spelat in åklagarens, målsägandebiträdets och RFs
pläderingar.
Den som tar del av RFs plädering, kan konstatera att den till största delen består av ett allmänt hållet påstående om att KM är trovärdigare än målsäganden, en trovärdighetsbedömning som RF i allt väsentligt tycks grunda på styrkan i KMs känslouttryck under förhandlingen.
Vidare har RF i sin plädering fört obegripliga resonemang, till exempel om betydelsen av att fråga ut MB om vad hon visste om målsägandens operation och om sin bedömning av att Bengt Janssons brev utgör ”ett jättemisstag”.
RF har under sin plädering inte i någon del berört sådana, på juridik grundade resonemang som tingsrätten har funnit avgörande och till KMs fördel och han har inte alls uttalat sig i fråga om påföljd.
Vårdslöshet
RFs underlåtenhet att inställa sig till förhandlingstillfälle
Vittnet SL hade kallats till förhör kl. 13.00 den 29 januari 2014. Vid halvfemtiden på eftermiddagen den dagen återstod endast förhöret med henne. För att tillmötesgå RFs önskan om att förhandlingen då ändå skulle avslutas för dagen, eftersom han skulle ”vabba”, ansträngde sig tingsrätten för att finna en ny tid för vittnesförhöret då samtliga skulle kunna inställa sig.
Inför sittande rätt kallades vittnet, åklagaren, målsäganden, målsägandebiträdet, tilltalad, RF och nämndemännen till kl. 08.00 den 31 januari, dvs. en tid som därtill krävde att tingsrätten fick framföra en särskild begäran till Kriminalvården om att dess transporttjänst skulle inställa KM redan vid det klockslaget. Det finns skäl att nämna att RF av andra skäl den 30 januari även fick del av ett e-meddelande av vilket också framgick ovan nämnt klockslag (aktbilaga 69).
När målet kl. 08.00 den 31 januari ropades på, inställde sig inte RF. När rättens ordförande efter upprepade försök småningom fick telefonkontakt med honom, förklarade RF att han trodde att förhandlingsdagen skulle inledas först kl. 09.00. Det var således endast på grund av telefonkontakten som RF alls inställde sig strax före sist nämnda klockslag. Konsekvensen av RFs underlåtenhet – förutom den att ett drygt halvdussin personer hade inställt sig extra tidigt i onödan – var bland annat att SL missade att i tid inställa sig till ”obligatoriska moment” i sin utbildning.
Underlåtenhet i samband med åberopande av skriftlig utredning
Redan under sitt första förhör den 31 januari redogjorde KM vid ett flertal tillfällen för innehåll av visst slag som han påstod fanns i den ovan omtalade chatkonversationen mellan honom och målsäganden. Den delen av konversationen fanns emellertid i den så kallade slasken och var följaktligen inte ingiven i målet.
Vid ett tillfälle under huvudförhandlingsdagen den 31 januari önskade åklagaren besked från rätten angående frågan om vilka delar av chatkonversationen som var processmaterial, dvs. om också sådant som inte hade lästs upp ur konversationen möjligen ansågs upptaget genom hänvisning. Som svar på frågan förklarade ordföranden för åklagaren, RF och övriga närvarande att tingsrätten skulle lägga till grund för sin bedömning endast det som har lästs upp ur konversationen, detta eftersom det enligt tingsrättens uttalade bedömning inte var lämpligt att lägga fram denna bevisning genom hänvisning.
I vart fall senast under denna diskussion blev det klart för samtliga att åklagaren hade gett in endast de delar av konversationen som återfinns i aktbilaga 71. Med andra ord blev det i vart fall senast i samband med den diskussionen klargjort även för RF att det material som han hade mottagit av polismannen Andreas Remstam ur slasken inte var tillgängligt för tingsrätten samt att åklagaren inte hade detta material med sig till förhandlingen.
Trots detta önskade RF först vid huvudförhandlingsdagen den 7 februari – inför och i samband med ett av honom sedan tidigare förutskickat, kompletterande förhör med KM – genom uppläsning lägga fram delar av det material, som han visste att endast han hade tillgång till.
När det påpekades för RF att han måste ge in det material som han åberopade, gav han in två luntor med tummade och vikta papper. Lite senare förklarade han dock att han ångrade sig och ville ta tillbaka de två luntorna och angav som skäl att han i dem hade gjort anteckningar och understrykningar, vilkas innehåll han inte ville att motparterna eller tingsrätten skulle kunna ta del av.
På fråga från rättens ordförande undersökte åklagaren möjligheten till men misslyckades med att få kontakt med Andreas Remstam för att få hjälp med att omgående få tillgång till materialet elektroniskt.
I det läget återstod för rätten endast att konstatera att det förelåg hinder för fortsatt förhandling, detta eftersom materialet var åberopat – och enligt rätten inte kunde avvisas, se beslut i aktbilaga 66 – men inte ingivet eller till sitt innehåll känt för vare sig åklagaren eller rätten.
Konsekvensen av RFs underlåtenhet att inte tidigare ge in eller åtminstone åberopa det material som han hade tänkt lägga fram blev följaktligen att rätten, i stället för att kunna slutföra förhandlingen den dagen, var tvungen att kalla till ytterligare en förhandlingsdag vid senare tillfälle.
Orimligt antal timmar
Även med beaktande av det som åklagaren har anfört i den delen, gör tingsrätten bedömningen att det inte har framkommit något som ger tillräcklig anledning att ifrågasätta att RF har lagt ned i stort sett det antal arbetstimmar som han gör gällande i kostnadsräkningen.
Som har anförts ovan har tingsrätten dock funnit att den största delen av den nedlagda tiden har varit ett rent slöseri. Tingsrättens bestående intryck är att RF har uppfattat det som ett självändamål att göra utredningen så omfattande som möjligt, utan att detta har varit till någon fördel för KM och trots att det i vissa delar har varit till hans nackdel.
Tingsrätten har ovan redogjort för sin bedömning att RF inte ska tillerkännas ersättning med mer än 2/3 av timkostnadsnormen. Den delen av det av RF orsakade tidsslöseriet som har beaktats genom den prutningen, ska han dock inte drabbas av igen genom att tingsrätten drar bort mer än 15 timmar av de begärda 95,3 timmarna.
Sammanfattning
Av det ovan anförda följer att ersättningen för arbete exklusive mervärdesskatt ska beräknas enligt följande: (95,3-15)·2/3·1276=80,3·851=68 335 kr.
ÖVRIGA FRÅGOR
Ersättning till staten för kostnader för försvarare och målsägandebiträde
Enligt 31 kapitlet 1 § rättegångsbalken och 8 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde ska den tilltalade, om han eller hon döms för brottet i ett mål där åklagaren för talan, med vissa begränsningar ersätta staten vad som enligt rättens beslut har betalats av allmänna medel i ersättning till försvarare och till målsägandebiträde.
Ersättningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader, som inte skäligen har varit motiverade för utredningen, eller kostnader, som har vållats genom vårdslöshet eller försummelse av någon annan än den tilltalade, hans ombud eller försvarare som har utsetts av honom. Vad den tilltalade ska betala får vidare jämkas eller efterges, om det finns skäl till det med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans personliga och ekonomiska förhållanden.
Ovan har framgått att RFs oskicklighet har drabbat KM. Redan av det skälet vore det orimligt att ålägga honom att återbetala ens någon del av statens kostnader för offentlig försvarare.
Åklagare och målsägande har haft framgång endast för en mindre del av sin talan. Med hänsyn därtill och till KMs inkomstförhållanden bör även kostnaden för målsägandebiträdet stanna på staten.
Avgift enligt lagen om brottsofferfond
Eftersom fängelse ingår i straffskalan för åtalat brott ska tilltalad, som döms till ansvar, enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond, åläggas att betala en avgift på 500 kr.